Carpe Noctem, Baby!

en partyprinsessas biktstol kontakt:carpenoctembabyblogg@gmail.com

Liksom

Jag försöker frenetiskt hitta en förklaring. En förklaring till varför det blev som det blev, men jag hittar ingenting, zip, nada, nothing. Jag sitter fortfarande här, på ruta ett, i min jävla säng som fortfarande luktar som honom och tröstäter diverse fettbomber. Har krupit in under täcket och försöker på något jävla vänster känna mig mysig, men allt blir bara så sjukt patetiskt när jag bara vill ringa honom, gråta i telefonen likt ett jävla barn och berätta för honom att min lilla värld faktiskt inte fungerar korrekt utan en förklaring. En liten jävla förklaring.

Det hade varit så jävla mycket lättare om han hade hört av sig, sagt att anledningen till att han inte ringt var för att jag var en jävla fitta, att han hatar sättet jag klär mig på eller att jag använder ord som “typ” och “liksom” alldeles för frekvent. Men nej, ingen ringer, och ingen förklarar för mig varför det så abrupt tog slut. 

Jag önskar att jag kunde få en utomkroppslig upplevelse och se mig själv, jag önskar att jag insåg hur jävla patetisk jag är, hur jävla ynkligt det är att vara ledsen över något så futtigt som detta, men icke. Jag vet att det är fel, men jag vill bara gråta, hälla upp ett stort glas med rödvin och dränka mina sorger likt en ordentlig jävla alkis. Kanske sitta och sjunga en gammal skrönarvisa högt också? Bara för att jag kan liksom.

  1. carpenoctembaby posted this
blog comments powered by Disqus